Vad har Göteborg att bidra med till min bok om att gå i pension? Mycket. I en intervju med Magnus Lindwall, docent i psykologi, står det klart att hur mycket det lönar sig att vara fysiskt aktiv; även måttlig fysisk aktivitet ger fungerar som buffert både mot bland annat demens och depression. Enkelt och hoppingivande. Att jag sedan glömde kvar min inspelningsväska på ett kafé på Psykologen handlar säkert inte om begynnande demens utan om allmän virrighet. Stressen slog i alla fall till när jag upptäckte förlusten en timma senare när jag promenerat till mitt nästa intervjuobjekt, stressexperten och professorn Peter Währborg.
Man brukar tala om två väger att bemästra stress: att ta tag i problemet eller om det inte är möjligt, hantera sig själv och sina känslor. Tack snälla Peter som hjälpte mig att lösa problemet. Han trixade ut sin bil ur garaget vid Avenyn och körde mig till Psykologen. Väskan fanns kvar, dagen var räddad.
Ja, jag fick ett intressant samtal med Peter Währborg också. Han förklarade varför en stor livsomställning som att pensioneras kan skapa stress. Han avslöjade också hur han själv förbereder sig för att gå i pension så småningom.
Som bonus på resan till Göteborg fick jag träffa Olle, 7 månader för första gången. Våra blickar möts och när hans ansikte spricker upp i ett strålande leende blir jag varm i hela kroppen. Devisen att vi blir till i mötet med varandra känns helt rätt.
Hans mamma berättade förresten om vilken positiv förändring  Olles morfar genomgått efter pensioneringen. Han är både mindre stressad och rastlös och gladare. Olle är hans mentor.