En märklig dag. Jag har blivit officiellt avtackad på Örebro universitet. Tillsammans med andra som avgått med pension firades vi med pompa och ståt i aulan. När vi tågade in bakom fanborg och spelemän kändes det som en lek. Vi lekte pensionärer. Visserligen kändes det gott när rektorn i sitt tacktal till mig sa: Är det verkligen möjligt att du, Elisabeth har uppnått pensionsålder?! - och både han och jag visste att jag inte var på väg in i en pensionärstillvaro (vad det nu är?), så fanns det en overklighetskänsla i mig.

Jag tror vi är många som brottas med begreppet pensionär. Inre bilder av tidigare generationer av pensionärer dyker upp på näthinnan. Där är ju inte vi - eller? Att bli pensionär är i mycket en finansiell fråga. Vi får pengar från nytt håll. Ofta för lite, men ändå. Däremot blir friheten så mycket större än när man var anställd. Frihet till vad? Ja, det är kanske något som både skrämmer och lockar. Som en av deltagarna sa: Igår var jag chef på jobbet. Nu är jag chef över mitt eget liv.
Stort - och krävande?