Känna sig ung

Idag känner jag mig ung, sa jag till väninnan. Och tänker sedan: Vad är det att känna sig ung?

Dagens aktiviteter som fick mig att säga så:

1. Tog en löprunda. Nåja, jag lufsade fram utmed stranden i tjugo minuter. Det var något nygammalt. Jag slutade jogga efter att en sjukgymnast för 7-8 år sedan sa att det var en onödig belastning på kroppen i min ålder. Nya rön har fått mig att tvivla på hennes ord och det var härligt att känna att det fanns en viss spänst i steget. Kände jag mig ung? Nja, vid närmare eftertanke är nog levande ett bättre ord.

2. Badade i Vänern och doppade huvudet. Jag väljer oftast att ”rädda frisyren” av ren lättja, men idag skulle jag ändå tvätta håret. Efter badet spred sig en härlig pirrande känsla från de bara fötterna till det blöta hårrufset. Den pirrande känslan övergick till en skön värmevåg genom kroppen där jag stod på klippan. Kände jag mig ung? Nja, levande var nog även här ett bättre ord.

 

3. Utomhuskonsert med Lars Winnerbäck vid sagoslottet Läckö. Jag gungade till musiken och kände vibrationerna i hela kroppen. Kände jag mig ung? Ja. Men det hör nog ihop med det faktum att utomhuskonserter och gung till svensktoppsartister är något jag förknippar med ungdom. Hur kände jag mig inombords? Levande!

Nu har jag satt myror i huvudet på mig själv. Sätter jag likhetstecken mellan att känna sig ung och känna sig levande? Nej, så är det nog egentligen inte när jag tänker efter. Men varför sa jag till väninnan att jag kände mig ung när jag menade att jag kände mig levande? Finns det en bild inom mig att man blir mindre levande som 60+? Ja, den frågan måste ställas. Jag får fundera vidare. 

Kanske du som läsare har tankar om vad detta med att känna sig levande betyder för dig. Dela gärna med dig. 

För egen del vill jag fortsätta att doppa huvudet, lufsa utmed stränder och gunga till musik.