Oj, vad julen är krävande - också

Oj, vad julen är krävande, suckade en god vän när vi pratades vid efter juldagarna.

Vad är det då som fyller många med känslor av obehag? Säkert finns det många anledningar. För mig kommer ångesten dagarna innan julafton, när jag tittar igenom vad jag köpt till barnbarnen. Är det rättvist fördelat? Kanske borde en av dem få något mer, men vad? Hon/han har ju allt. Finns det kanske någon rolig leksak som ännu inte hittat vägen till barnrummet. Ibland får man krysta fram något. Sedan lättar jag lite på det inre trycket genom att skänka pengar till marginaliserade barn i tredje världen, i barnbarnens namn.

Jag är säker på att många med mig kan överväldigas av obehag över kontrasten mellan barns livsvillkor. Bilder från barfota barn i Syrien som både fryser och letar efter försvunna föräldrar blixtrar förbi. Här i Sverige har vi kollektivt, påhejad av både staten och arbetslivet, anslutit oss till konsumismen som kulminerar på julen. Ja, jag vet. Det gäller inte alla. Men frågan kvarstår. Hur lever vi egentligen? Det blir en fråga i alla fall för mig, som eskalerar dagarna före jul. Den krävande julen.

Min goda vän som suckade över julen, hade andra tankar. Hon hade lämnat de inre kraven på julstädning och fullödigt julbord bakom sig sedan länge. Det handlade inte heller om att det kändes jobbigt att vara ihopföst med släkten. Det som upptog henne var gamla upplevelser som fick nytt liv varje jul. Negativa upplevelser från barndomens jular. Det var först på senare år som hon blev riktigt medveten om att det var detta som varje jul gjorde henne rastlös och allmänt stingslig. Juletid – julefrid. Hon bar fortfarande på barnets skamkänsla över hur långt ifrån julefrid det hade varit hemma hos henne. Det var inget hon pratat om som barn. Hon hade trott sig vara ensam om sina upplevelser. Den krävande julen.

Jag kan förstås känna glädje över barnbarnens glittrande förväntansfulla ögon också. Julen är nog inte likgiltig för de flesta av oss. Inget rätt och inget fel – men många känslor är det. Hur är det för dig?